Igår var jag ute fiskade runt Kofsa, planen var att ta revansch på gäddan jag tappade häromdan. Det blåste storm så jag fick hålla mig på ena sidan om udden för att inte blåsa iväg. Efter några kast har jag en gädda efter. Samma ställe, samma drag och samma storlek som den gäddan jag tappade. Inte helt omöjligt att det faktiskt var samma fisk. Den nafsade lite på draget men vände om, sen kom den tillbaka igen men vände och försvann. Riktigt irriterande.
Sedan gick jag jag längst med klipporna och kastade men helt utan framgång. När jag skulle tillbaka tänkte jag vara smart och gick genom skogen istället för på klipporna. Det skulle jag inte har gjort. När jag drog var det kallt och regnigt men nu sken solen och jag svettades som en galning i mina vadarbyxor och tre tröjor. Mitt i skogen hör jag ett knak och min väska åker i backen. Axelremmen hade pajat. Jag får då bära den svintunga väskan, full med jerkar, andra beten och annat tungt, under armen. I andra hande har jag två spön och håven.
Håven var det ja. Det vilar en förbannelse över den. Jag får aldrig nån fisk när jag har den med mig, jag har haft den i säkert tio år och tar med den ibland när jag fiskar men jag tror knappt jag har landat en fisk med den. Nu i vår har jag haft med den ofta när jag fiskat havsöring men de gånger jag fått något har håven legat hemma, inte ett enda napp när håven följt med. Efter att den fastnat i skogens alla buskar och träd fick jag nog och gav den vad den förtjänade. Den vilar nu i en soptunna i skogen.

Jag var ute en sväng idag också. Jerkade en del men det vill inte nappa för mig. Det enda jag fick upp var en liten torsk på haspelspöet. Imorgon ska jag åka till fiskeshoppen och försöka få en ny väska, och kanske kolla efter en bra håv också.